Friskare

17Dec10

Har legat helt däckad i tre dagar. Nån form av virus från helvetet, om man nu tror på sånt. Inte fått mycket gjort, vilket suger eftersom det känns som jag har mycket att göra. Dels skulle jag rita, vilket inte blitt av, och dels skulle jag förbereda mitt gig för imorgon. Ska till oslipat och skoja lite, igen. Det är för en god sak denna gången.

Temat är ”barn är inte till salu” och alla intäkter går till Radiohjälpens insamling för… barn? Nånting känns skumt, vi samlar in pengar för att.. vad? Köpa loss ungarna? Men då var ju barnen uppenbarligen till salu.
Nåja. Inte mitt problem, jag ska bara försöka vara rolig.

Funderar på en idé om för små t-shirts kontra för stora pojkar. Vet inte vad det blir av det hela.

Har hört att mitt förra inlägg var poppis, så här kommer en barndomsanektdot till, bara för att jag kan. Jag kallar den:

Varför jag klipper mig själv”

Det hela började med min mor. Hon är en ohyggligt bra mor, men ingen är perfekt.
Jag hade blivit förvisad till den norrländska metropolen Piteå efter att ha hoppat av gymnasiet i ettan. Min anledning var att jag inte var överdrivet förtjust i Naturprogrammet, men min mor tyckte att det var mina vänners fel (i efterhand så inser jag att hon hade ganska rätt). Därför skulle jag bort från Eslöv och uppfostras av min moster där uppe i norr.
Det jag minns mest var att det var jävligt kallt, jag kom dit i slutet på november. Efter en månad var terminen slut, nåt som inte påverkade mig jättemycket eftersom jag skolkat där också, och det var dags att åka hem över julen. Jag hade alltså varit bort i en månad.
Min lillebror gick vid denna tiden igenom en ”goth-period” och körde den grejen in i kaklet. När jag kom av planet mötte jag min mor och min lillebror och fick blinka ett par gånger innan jag kunde acceptera vad jag såg. Han hade ett par vinröda velourbyxor som fastnat i en cykelkedja och hände i trasor ungefär en halvmeter bakom honom. En svart läderrock (classic) med metallbitarna från ett tjugotal tändare fastsatta på rockslagen (plus lite nitar och div tygmärken. Han hade mörk lila hår och rakat av sig ögonbrynen, han hade målat dit nån slags krokar istället. under rocken hade han en gul skjorta av plast som han sytt i syslöjden samt en sån där fejkpolokrage (jag tror han stickat den själv). I ena handen höll han ett litet rosa paraply av modell ”barnballerina” och i andra familjens svarta, släthåriga, tax (som såg väldigt obekväm ut med sin husse för tillfället).

Det första min mor säger till sin mellanson efter att inte sett honom på en månad och ståendes bredvid det där jävla spöket var ”Hur fan ser du ut i håret!”. Det enda jag gjort var att inte klippt mig på en månad.

Jag åkte aldrig tillbaka till Piteå, nånstans skyller jag traumat på staden. Faktum är att min mor bara uttalat sig positivt om mitt hår en gång, för ungefär två veckor sedan när jag klippte av min kalufs… se det gamla inlägget.

Fy fan vad högstadiet kan knulla upp huvudet på folk.

Annonser


No Responses Yet to “Friskare”

  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: